I natt efter fotbollen och ngn bellini på ...och himlen så åkte jag hem för att vänta på mitt besök som skulle dyka upp ngn gång när han hade landat på svensk mark.
Det var han som tagit intiativet till det hela och ville "prata". tror att de flesta, så som jag blir livrädda när det är ngn som säger med stel och hård röst, eller bara allmänt att "vi måste prata"
Enl mina killkompisar så är en typisk tjej grej med bevisligen så sysslar även killar med det.
En av mina chefer  i London sa alltid " I need a word with you" eller " we have to talk" i början sket man knäck varje gång och gick igenom allllllt man sagt och gjort på sistone för att se vart man kan ha trampat fel. Dock så va det aldrig ngt sådant utan hon gillade bara att skrämma liver ur en..

Sent omsides så dök han upp, och egentligen så vet jag inte varför han så gärna ville ses eller prata, i mina ögon så har vi vart över i flera år, även fast vi har hållit kontakten lite och synts ngn gång efter jag kommit tillbaka i Sverige och han likaså.
Fram tills nu va jag ganska nöjd med att vi Kunde hålla kontakten, pratas vid ngn gång, poke'a på Facebook och sådant man gör nuförtiden. Har man gillat ngn så är det väl stor chans att man fortfarande kommer överens och har saker gemensamt, även om det inte skall gå till överstyr.
Men inte...
Han vill bryta helt nu, totalt, radera nr, radera allt....
Först hade han ingen bra förklaring, utan bara att han måste det för att gå vidare.
Men jag blidde ganska paff och ville faktiskt verkligen veta även om det skulle göra ont hävdade jag.
Han sa att han inte kunde gå vidare om jag inte va helt ute ur bilden, och med tanke på att det inte är el kommer att bli vi, så för att kunna göra det så måste han bryta med mig helt.
Han har träffat en tjej han gillar och vill försöka satsa på det, men hon har tydligen oxå ställt det ultimatumet så därför åkte han hit.
Det känns tomt, fast ändå inte. Vi hörs inte som så, och umgås inte heller, men han har vart där i ett par år och det är alltid trevligt att ha ngn att ringa och säga hej till som man vet har brytt sig om en i alla fall ngn gång tidigare.
men jag kommer definitivt att respektera att det är så här han vill ha det. Jag vill att han skall vara lycklig och hoppas verkligen att han är på rätt väg nu emot det...
Har inte behövt sakna han tidigare, men nu gör jag det i masssoooorrr... Märkligt va???
Bläää igen..
Men med ett litet leeende på läpparna ändå...
Kanske berättar hela historien en annan dag...

Skrev värsta inlägget.. om alla matcher, om systers kille som hånglar med min andra hälft, om varför det är så jobbigt att han är hemma, om varför jag älskar han så, om varför jag inte älskar han så.. Om min söta B, om... bla bla bla
Men med mitt CP modem så försvann det och det suger ___________!

Känns som att alla e så himla duktiga på att uppdatera sina bloggar..
Jag tycker att det är svårt!
Vad ska man skriva om? Hur mkt ska man lämna ut sig??
Jag vill ju mestadels skriva när jag är arg, irriterad, bitter och allmänt blää.. Och då blir ju allt bara ganska bittert och dyl så klart!! Samt att det låter som man e planetens mest tragiska person, och att många skulle bli utlämnade som visst förtjänar det men som man även vill skriva bra saker om!

1) svårt att blogga när man inte kommit in på sin blogg för de har bytt portal och jag är pantad??

2) Min syster är ALLTID fantastisk.. detta skriver jag nu inte för att hon är typ den enda som läser detta utan för att det är himlans sant... Vacker, duktig, driftig och 2 barns mamma.. helt galet vad hon e bra!!!